Det finns ingen som kan förstå känslan jag har i kroppen just nu! Euforisk är ett litet ord :)
SÅ otroligt mkt bättre jag känner mig efter det att dom tog bort det där GIFTET som sakta men säkert höll på att ta livet av mig, bokstavligen!
Ett ärr är till minne av det hela men ett ärr var ett litet pris att betala, jag är ju mig själv nu ☺
Men inte att förglömma att jag har ju haft den bäste vid min sida!! Min Micke, min fina fina kille  han har funnits där för mig, och finns än, i vått och torrt.
Våra barn har ju inte haft så mkt val men även dom har ju, ovetandes, varit mina små klippor i det hela!
En liten eloge lär jag ju ge till min bonusflicka Felicia som jag nästan stötte bort från mig under min sjukdomsperiod men som NU ist ligger mig varmast om hjärtat och när hon sa till mig att jag var precis som förut så klart man fick en tår i ögat och det får mig att tänka på framtiden med ett stooort leende 😃

De "vänner" jag miste under denna period har jag insett idag att det var ju inte mina riktiga vänner(?) de ville inte, kunde inte, ville inte förstå varför jag inte var jag. Det var ju inte någon större förlust så här i efterhand för mina riktiga vänner och de som verkligen ville förstå och stöttade mig fanns INNAN min sjukdom och se på fasen!? De finns kvar EFTER min sjukdom 
Ni är GULD värda både vänner och familj!

Med det säger jag god dag och jag njuter nog som vanligt av mitt underbara liv 😉